dansstephie

Jag har nu gått och längtat dom senaste 3 veckorna på att det ska den 29/9, dvs. imorgon. Det var väldigt länge sedan jag var där sist. Då var jag tolv år och nu är jag sjutton. Sist jag var där trivdes jag verkligen. Jag har min halva släkt i filippinerna på mammas sida så det ska bli kul att träffa dom igen. Även om morfar är död så lever ändå mormor. Sist jag var där så träffade jag bl.a. min barndomskärlek, Brian och så träffade jag en ny kille som hette Roseland. Det ska bli kul att se om dom har förändrat sig. Kommer köpa en massa kläder och smink :) Det är bara jobbigt att det snart är vinter när jag kommer tillbaka när de flesta kläderna komma att bestå av sommarkläder men då har jag massa med nya sommarkläder inför nästa sommar :) Det är bara lite jobbigt att vara borta från skolan eftersom jag vet hur mycket jag måste vara tvungen att läsa igen när jag kommer tillbaka så det är däremot inget jag ser fram emot. Någon jag kommer att sakna jätte mycket är min älskling, Jonatan <33 Det var nog mer än ett år sedan vi var ifrån varandra i mer än tre veckor. Det ska bli intressant att se hur förhållandet blir då eftersom vi har bråkat en del på sistone. Som Jonatans bästa kompis sa: Jag har aldrig träffat ett par som har bråkat så mycket men som ändå hållt ihop. Det är precis det vi är. Vi kan bråka hur mycket som helst men det slutar alltid att vi är sams och älskar varandra jätte mycket. Men inget förhållande är perfekt, eller hur? Det enda som betyder något är att jag älskar honom och vill tillbringa resten av mitt liv med honom.



Men nu tillbaka till resan. Jag kan knappt vänta. Jag sitter och bara väntar på att tiden ska gå. För ett år sedan flyttade jag till Linköping för att gå ett dansgymnasium där, Folkuniversitetet. Det är förresten jätte bra där och jag trivs hur bra som helst :) Men hur som helst, innan så bodde jag i Värmland och det är där jag är nu. Det är så konstigt att vara hemma för att jag har vant mig att alltid vara med Jonatan(vi bor tillsammans) och då har han på ett sätt blivit mitt "hem" så när jag inte är med honom så kan jag på ett ha hemlängtan fastän att jag är med mina föräldrar. Det är jätte konstigt! Dessutom så har jag förlorat många nära vänner sedan jag flyttade så när jag åker hit så vet jag egentligen inte om jag vågar liksom kontakta någon för att vi inte är lika nära längre. Men jag saknar verkligen allt med den här stan. Människorna här är underbara och alla känner alla. Det är så skönt. I linköping så vet ingen vem man är och det känns som att man hela tiden måste klara sig själv och att ingen verkligen bryr sig.

Men imorgon åker jag. Flyget går runt tolv imorgon från Gardemon så vi måste typ åka härifrån runt åtta för att ha god tid. Jag vet inte hur lång resan blir men förra gången vi flög till filippinerna så tog de ett dygn så jag antar att det ungefär tar lika lång tid den här gången med. Längtar jätte mycket ! Kommer njuta av varje sekund där nere ! : )